Gk vallhund, cert på får, deltagit NN2, SM på nöt-06 ( 6:a ) samt reserv till SM nöt-07. HD + ögon UA.
Vandringspriset för bästa nöthund i Sörmland år 2006
Jill kom i min ägo under hösten 1997 ett halvår gammal. Hon är uppfödd hos Håkan Wilson i Vännäs och är e. Nisses Rozz S(vall)CH och u. Rose S(vall)CH. Jill är en social och allmänt trevlig hund, härlig att arbeta med, lydig och uppmärksam. Hon har mycket djurkänsla och älskar finlir. Jill har lugnande inverkan på djuren, bra förutseende och balans. Använder eye och kroppsvallar vid behov. Kan bli lite vid i sina bågar ibland och med det tappa lite kontroll över djuren. Hon har ett bra tålamod och har förmågan att vänta ut en djur istället för att gå rakt på och skapa kaos. Att se henne t.ex backa ut en rädd eller tjurig tacka ur en box lugnt och metodiskt med väl avvägt tryck är en fröjd för ögat. Ibland önskar jag dock att hon hade lite kortare stubin.
Jill är en snäll hund som många tycker om . Hon har en egen plats i mitt hjärta då hon är min första border. Längtan efter en border har funnits i många år men rätt tillfälle (studier bl.a) tycktes aldrig infinna sig. Det konstiga var att ju mer jag planerade och funderade över typ och olika egenskaper, instruktörer osv, ju svårare var det att komma till skott. Kraven stiger liksom på allt runtikring. (Kvinnligt fenomen eller?) Hur som helst, första natten med henne i huset ( läs nedanförsängenmedhuvudetpåkantenbeteendet ) gick det bara inte att sova. Lyckorus!!!.
Några dar efter hemkomsten skulle Jill få se kossorna. (Jill hade bara sett får hos Håkan). Hon följde med mig till lagårn och vi gick en runda. Hon tyckte det var lite småläbbigt för det var ju djur lite varstans (korader till vänster och spaltboxar med kvigor till höger). Kossorna hade inte sett en border förut och var givetvis lite nyfikna. En kviga fick lite fnatt i en box och hoppade omkring i den, Jill klev åt vänster men där var dyngrännan och hon hamnade i den samtidigt som skraporna gick igång. Jag fick tag i henne precis innan hon for ner i kulverten, för givetvis var ju luckan dit öppen också. Nu slutade det bra men hon hade alltid lite bråttom förbi just där första tiden efteråt.
Under vintern började jag åka till C-M "Mosse" Magnusson, Breviksnäs, (han har betytt oerhört mycket för mig under dessa år och är en mycket kompetent vallhundsförare/instruktör). Vi hamnade rätt från början med vallningen och det mesta gick bra och till hösten då hon var ett och ett halvt år tog fick vi bl.a ett första pris på får. Jättekul. Under sommaren började vi även valla in korna. Jill skötte sig bra men kunde bli lite för vid i sina bågar ibland. Kvigorna ville vi inte börja jobba med ännu då jag tyckte vi behövde mer rutin och gärna hjälp av en annan hund och förare. För det mesta gick det bra på tävlingarna. Visst gick det sämre ibland men man lär sig hela tiden. Två steg fram och ett steg bak som en vis kompis sa en gång. När hon var tre och ett halvt år tog vi ett cert på får.
Efter några års tävlingsuppehåll startade jag några nordiska nöt med henne -06. Det gick så bra att hon låg 1:a på rankingen hela säsongen och avslutade densamma med att komma 6:a på SM-nöt. Nu lever hon livet som en glad halvpensionär och jobbar efter bästa förmåga. Kroppen är sliten efter alla år med nötvallning och jag är glad för varje dag hon finns vid min sida.
..... skrivit mer i dagboken i dagboken och bloggen....
*** Efter att ha fått tillbringa 12.5 år härliga år tillsammans har nu Jill idag den 26 sep- 09 stilla fått somna in här hemma i lugn och ro. Många fina upplevelser och minnen har hon gett oss alla och givetvis saknar vi henne mkt men även den finaste saga har sitt slut och jag har alltid sagt att hon ska få sluta sina dagar medans hon fortfarande känner sig som nr 1. Nu vilar hon i närheten av sin favoritplats i trädgården ***
© Bilder & text får ej kopieras utan Västerängs kennels medgivande.
